J A Malmstens minnesfond medverkar till att Sagaholmshällarna 3D scannas som led i att med ny teknik vidare undersöka möjligheten till tidigare oupptäckta ristningar.
Sagaholmshögen undersöktes 1971 och visade sig innehålla ett av norra Europas viktigaste slutna fynd av hällristningar. Gravhögen var till stora delar bortgrävd redan före undersökningen, framför allt på grund av att den använts som grustäkt. Vid den arkeologiska undersökningen återstod inget av själva gravgömman. Högen, som ursprungligen varit ungefär 23 meter i diameter och uppbyggd av sandiga grästorvor, visade sig ha tre kantkedjor, den inre och yttre i form av klumpstenar och den mittersta bestående av fint tillhuggna sandstenshällar. Hällarna lutade svagt utåt med en noggrann passning till varandra. Sandstenshällarna och den yttre kantkedjan var täckta med ett ca 3 meter brett stenbräm.